Jag är så glad.
Mitt liv är inte komplett eller på rätt spår på något sätt.
Har fortfarande inget nytt boende och på jobbet är det kaos mest hela tiden.
MEN jag har familjen och mina vänner.
Många av dom såg jag inte som annat än bekanta när jag var med D. Men nu efteråt har jag insett att jag inte släppte in nån i mitt liv.
Ingen kom in i min falska bubbla, tänk om nån spräckte den? Såg att jag levde ett liv jag inte ville leva?

Nu däremot.
Nu är jag öppen och tillgänglig och har
på kort tid insett att jag är mig själv..
Den där tjejen som är glad, omtänksam och inte tolerar nån skit.

Så People!
Lifes go on. And i will follow!

Och det gör mig glad och stolt ända in i själen!

Och jag framåt med den. =)

I Spanien bestämde och tillät jag mig själv att älta. Att känna efter. Att gråta om det skulle kännas lättare.
Inte en tår rann ner för kinderna. Inte ett skratt eller leende var tillgjort och vilket inre lugn…
Så fridfullt att bara vara.
Vara jag. Vara Tess. Vara själv.

Inte höra om hur varmt det var, hur kallt det var, hur törstig nån var, hur hungrig nån var, hur trött nån var..

Bara vara JAG!

Och där och då insåg jag att jag inte saknar D. Inte överhuvudtaget.
Jag saknar inte något mer än ett eget boende.
Men, längtan efter någon speciell finns ju, om framtid, om barn, hus o hela faderullan..
Men det kommer.
För nu är det min tid.
Bara min.
Att göra vad jag vill med. Mest tänker jag skratta och må bra, trivas och leva.
Allt annat vore att gå bakåt i tiden. Till tiden med honom, o det vet vi ju alla att det är en tid jag aldrig glömmer men också en tid som påminner om vikten att se till sin egen lycka först.
Så nu ska jag fortsätta återhämta mig från helgens bravader och ladda inför den nya.

Och samtidigt väntar jag på svar på ett sms.. 
Bara väntan på det ger Mig lite pirr i magen… =)

Snart är min mini semester över.
Den här veckan kommer gå till historien i tokigheter som hänt.
Jag har druckit vin o tappat en sko. Jag har återfått skon och firat med ner vin.
Jag fann en vän i 62 åriga Lenny. Lenny var rolig..
Jag flyttade till ny stad och hittade ett mecka för mig som shopping tokig. =)
Ny klocka=nya tider…

Det är vad jag insett här. Mitt liv är inte över, mitt liv är inte dåligt.

Mitt liv börjar nu efter att ha varit på pausläge sålänge, mitt nya liv börjar nu där jag är den som formar framtiden.
Det är bara jag som bestämmer hur det ska bli.
Och svaret?
Så fantastiskt det bara kan bli.
Jag ska tänka alla mina tankar, ledsna som glada, utvärdera dom och lära mig något. Jag ska lära mig mer om mig själv och bygga upp mig till den bästa av mig. Bli den jag länge velat vara.
Hur den personen blir och är vet jag inte till hundra procent. Jag vet bara att det är en person med självrespekt och självkänsla som lever för att vara glad och lycklig. Mest för sin egen skull, för då mina vänner, då kan jag göra andra lyckliga.
Sen en vacker eller regnig dag får gärna en snygg hunk kliva rakt in i mitt liv o svepa mig av fötterna med charm. Det gör inget. Jag vill det. För att vara kär är ju så fantastiskt! Att dela sin glädje med någon. Oj vad jag längtar, fast inte så att jag är desperat.
Har insett sen uppbrottet att jag har mycket vänner som jag sett som bekanta. Dumma mig! Hur kunde jag tillåta honom att bryta ner mig till den nivån? Aldrig igen säger jag bara. Aldrig igen. Ingen ska få tillåtelse att sänka mig så igen.
Jag är stark. Och starkare kommer jag att bli.
Både psykiskt och fysiskt.

Jag är en ägare i livet.
Så offerkoftan är bränd och kommer aldrig tillbaka.

Ägare sa ja!
Av min tid, mitt liv och mina tankar.

Just sayin

Känner fortfarande som i förra inlägget.
Jag vill addera att jag är smart, social och har ett hjärta av guld.

Kladdar av mig mina senaste tankar.

Fan vad jag älskar mig själv.
Så där helt o ärligt fullt ut.
Jag är inte perfekt eller modellsnygg.
Men vilket jävla kap jag är.

Helt jävla underbar är jag.

Just sayin.

Jösses. Örebro flygplats.
Så himla liten. Så himla omodern.
In-checkningen bjöd på strul som ändå ganska snabbt löste sig..

Nu sitter Jag i vänthallen med En nyinköpt limpa Prince och en solkräm.
Min förra lägenhet hade ett större kök än denna taxfree butik. =)

Men. Känslan av att få åka iväg och umgås och bara vara.
Helt fantastisk. Så underbart. Så skönt.

Hade gärna haft med mamma, men hon är för dålig för att resa nu tyvärr.
Men till sommaren hoppas jag på en klassisk Mamma-Tess resa. Bara vi två o alla skratt.

Har halva natten även haft sms kontakt med en gammal fling. Vet inte om det är alkoholen som talar men tydligen krossade jag ett hjärta utan vetskap när jag blev tillsammans med slusken som krossade mitt. Eller gjorde han det? Eller var det bara toppen på isberget i hans process att bryta ner mig?
För jag kan ärligt säga att jag inte saknar honom eller tiden med honom.

Men men, tillbaka till flingen och det såkallade krossade hjärtat. Jag känner att Jag vill träffa honom igen.
Vi har ju alltid haft kontakt även under mitt o D:s förhållande. Inget flirtande då utan som vänner och han lyckönskade mig i livet. Och var glad för min skull. Såna män växer inte på träd, speciellt inte män som även innehar en sån charm som han. Han är dock lite osäker på sig själv och där skriker och blinkar min varningsklocka. Jag ska ju hålla mig borta från såna män. Fast D var ju inte bara osäker, han var ju knäckt ner i skorna pga allt möjligt skit. Den här killen är trygg i sig själv för det mesta med normala familjeförhållanden iallafall. Alltid nåt.

Jaja, jag ska inte spekulera. Det var alkohol som talade nu men lite varm inombords blev jag ju.

Och nu, nu börjar det nya livet.
Det jag inleder med en välbehövlig om än kort semester.

Vilket oändligt hat jag känner för D.
Inte för att han ansåg att jag inte dög om Det är vad han anser.
Inte för att han Är usel och feg vilket han är.

Utan allt nu efter. Jag kan inte ens skriva ner vad den idioten tycker jag gör fel och inte. Inte mer än att han tycker jag ”tvingat” honom att flytta till henne, för att jag sagt att han inte fick sova i min säng om han kom från henne.
Att han va tvungen att flytta dit för han som trettiotvå åring inte kan fatta eller förstå längre än näsan räcker. Hur i helvete kan det vara jag som tvingat honom? Han fick för tre veckor sen 17000 för bilen. Han kunde köpt sig en säng för dom pengarna. Och med tanke på den skit kvalitén hans hem bestod av när vi träffades så hade han kunnat möblera ett hus för dom pengarna. Jaja, jag skällde ut honom efter noter och bad honom att aldrig mer höra av sig, aldrig mer låtsas bry sig om mig och hur jag har det, jag bad honom köra upp hans falskhet i hans finniga och cellulit fyllda arsel.

Men till något annat.
Imorgon 07.10 lyfter planet.
Jag ska på sista minuten semester och bara leva. Bara vara jag, bara vara mig själv igen. Äta vad jag vill, när jag vill och dricka vad jag vill, sova när jag vill, vara vaken när Jag vill. Bara för att jag kan.
Jag längtar så galet mycket.
Efter solen, havet och sträckläsa i en solstol.
När jag sen Kommer hem är det dax och bearbeta detta hat. Det tröttar ut mig och stjäl energi. Energi som D inte förtjänar. Men imorgon,  då åker den bästa versionen av mig till värmen. I ny bikini, nya skor och en ny kjol.

Men om du D läser den här bloggen, som startades för att du inte fanns efter missfallet men raderades.
Så känn mitt fullständiga obarmhärtiga hat till dig. Som jag sa igår, sup ihjäl dig, hoppa framför tåget, gift dig, bli bög, jag skiter i vilket så länge du aldrig gör dig till en del av mitt liv på något sätt. Du är en mörk skugga och mardröm i mina ögon och NEJ, jag tänker inte må dåligt över dina misstag. Du är en idiot som inte förtjänar något gott eller ens en tanke.
Så håll dig borta. Inse, inse, inse att du aldrig kan få dina patetiska val och handlingar ogjorda och att inget du säger kan göra mig något gott.
Dina lyckönskningar du skickar o pratar om kan du rabbla framför spegeln, för det är du som behöver dom. Det är DU som är misslyckad och trasig. Inte jag, jag hade bara oturen att tro på dig, se något fint i dig som inte finns. Tro att du kunde bli en bra människa om jag visade dig ditt människovärde. Istället sjönk du till den nivån att du är ovärdig.
I allt. Precis allt. Och att du inte fick tjänsten du sökte? Är du ens förvånad?
För jag är det inte.
Karma will bite You in the ass for a long time.
Long long time.
Men är man ovärdig och som dig, då får man leva med det. Karma!

Jag kommer på mig själv med att vara sorgsen. Sorgsen då jag trodde att vi hade något speciellt. En vilja och en kärlek. Att D mådde dåligt i sig själv när allvaret kom ikapp honom när vi var gravida. Att hans egen undantryckta sorg och ångest från barndomen blev en rädsla i oss.

Samtidigt går det en dag eller två utan att jag känner någonting alls.
Mest är det ju hat och avsky för att han rättfärdiga alla lögner för mig.
Han lurade mig till att tro att han ville leva med mig och skaffa familj med mig. Vi fortsatte försöka bli gravida. Tänk om det hade hänt. Vilken mardröm.
Att föda fram hans gener.

Usch.
Sorgen förbyts snabbt till avsky och Äckel känslor för honom.
Mer förtjänar han inte.

Han är hos henne nu. Fast hon är ute o reser.
Det gör inte ens ont.
Jag känner mig bara Likgiltig.
Grät jag verkligen över den människan för bara ett par veckor sen?
Hur har jag dyrkat marken han gått på?

Jaja. Förnekar jag igen? Eller är det så att han verkligen var ett två år långt misstag?

Time Will Tell.
Men just nu är jag bara glad att jag slipper honom.

Sweet Jesus.
Holy lord.

Vilken helg.
Fredagen sänkte vi ungefär en baginbox med rödtjut o tog en öl på ett hak i närheten. Vaknade 12.00 dagen efter med årets Baksmälla o fullt påklädd. 28år gammal…. =)

Sen var det dax att träffa en hypnotisör.
Jag har väl aldrig riktigt vetat eller trott. Aldrig liksom haft en åsikt.
Men wow!
Det var omtumlande, hjärtskärande, och befriande.
Vi eller han eller hur man nu ska uttrycka det, jobbade med min känsla av rädsla. Jag är inte orädd idag men har en bättre förståelse för mitt lilla jag.
Det D gjort nämnde vi bara kort innan vi började.. Det ligger ju i sån närtid.
Efter de två timmarna kände jag mig rätt svävande. Tills vi landade på hotellet.
Hua vilken ångest som kom över mig..
Säkert i Combo med baksmällan från hell men ändå. Tur att kusinen finns och återigen plockade ihop mig.
Sen blev det mer kalas.
Till klockan fem på morgonen.
Enbart för att vi kan. O vi ville.
Så idag behöll vi rummet tills min buss skulle gå typ o nu sitter jag här med glada minnen, distans till min rädsla för min egen rädsla och sjukt trött.
Men oj vad kul det var att dricka alldeles för många drinkar, fuldansa utan att bry sig och flörta. =)
Jag är rätt värdelös på det, men iallafall. =)